Dörrklockan hinner knappt plinga innan jag får möta Titti Tryggs pigga ögon och mjuka leende. Jag känner mig välkommen, det är en viktig känsla när man kommer in i en affär. Att bli sedd utan att bli direkt ”attackerad” av en expedit.

En snabb överblick i butiken gör mig glad, här säljs det inte bara mörka, sobra (jag vill inte skriva trista) kläder. En klarröd tröja här, en senapsgul blus där, en blommig klänning, en topp med lite glitter. Och även det svarta är lite tufft. Bland kläderna hittar man även inredning- sprylar, smycken och… choklad! Allt trendigt en kvinna behöver under ett och samma tak, precis som affärens namn indikerar.

Jag lämnar shoppingögonen i butiken och följer med Titti ”backstage”. Vi börjar prata och så pling, säger dörren och snabbt är hon på föt- terna och välkomnar. Det blir flera pling innan vi blir klara med intervjun. Kunderna hittar hit från många håll, Ulricehamn, Mullsjö, Tidaholm, Jönköping. ”Lilla byn” har vuxit mycket senaste åren och handeln likaså. För Titti är det viktigt att bidra med att utveckla handeln i Habo, att bevara det lokala. Självklart är hon medveten om riskerna med att öppna en fysisk butik när näthandeln växer som den gör men som hon säger med ett leende, ”Man måste våga!”

“Steg ett i att starta företag är att våga tro på sin affärsidé, våga satsa och våga ta risker.”

Och visst är det så, steg ett i att starta företag är att våga tro på sin affärsidé, våga satsa och våga ta risker. Hon får stöd av Sören, mannen i hennes liv som känner henne så väl att han vet att en häst är en oslagbar födelsedagspresent (och ridturerna i skogen ett fantastiskt sätt för en fyrbarns mamma med eget företag att tanka med ny energi).

Jag frågar Titti hur hon får ihop alla delar i sitt liv. ”Det måste bara gå”, svarar hon. Man växer med ansvaret. När hon går upp på morgonen tänker hon, ”Ny dag, nya möjligheter!” och så rullar dagen igång. Att driva butiken, köra barnen till sina olika aktiviteter och träningar, handla mat, sköta hästarna, få lite egen tid med mannen. Någon gång ibland lyckas de t.o.m. äta söndagsmiddag alla tillsammans.

 

Jag undrar hur lite hon sover, ”Lite trött är jag ibland men det löser sig. Det är bara att köra på.” Vi går in på hennes roll som mamma och Tittis ögon får en bestämd blick. ”Vi måste ta ansvar för våra barns välmående, vi kan skämma bort dem på rätt sätt, inga onödiga saker, så de förstår att de är viktiga. Vi måste lära, framförallt våra döttrar, att de duger som de är, att de är fina. Att det viktigaste är vad de tycker om sig själva och inte andras åsikter.”

Samtalet glider in på hur svårt det är att vara tonåring i dagens samhälle med sociala medier som visar hur man borde se ut, vad man borde ha på sig. Och så är vi tillbaka in på näthandeln som tar många kunder från butikerna. För att hänga med affärsmässigt kommer även TrendCompaniet inom kort att lansera sin webb-butik men Titti är övertygad om att vi sakta kommer att hitta tillbaka till värdet av det personliga mötet.

“Varje gång vi vågar göra något nytt eller annorlunda så händer det något inom oss, vi växer lite som människor.”

”Alla behöver bli sedda” konstaterar hon. Och det är klart att för att lyckas få en kund att ut- mana sig själv lite och kanske byta stil ibland så måste man fysiskt mötas. Då kan man ståutanför provrummet och ge råd och visa alter- nativplagg. Det tycker Titti mycket om. ”Det är så roligt när någon kommer in och vill köpa en svart blus att hänga med sina andra svarta blusar i garderoben och så åker hon hem med något färgglatt i en annan modell och är jättenöjd att ha vågat.” En liten utmaning kan man tycka men vi vet att varje gång vi vågar göra något nytt eller annorlunda så händer det något inom oss, vi växer lite som människor. Även om det bara handlar att om att byta färg på ett plagg i garderoben.

Kvinnan jag möter idag är fokuserad, målinriktad men också ödmjuk och omtänksam. En tjej som kan hålla många bollar i luften men samtidigt värdesätter tystnaden och ensamheten i skogen. Jag lämnar Titti Trygg och TrendCompaniet med ett leende – och en ny röd stickad tröja för att möta den kommande vinterns gråa väder. #

 

Text: Christiane Petit
Foto: Mari Widetoft

Tagged in:
Share post with: