Många är vi som minns vår första lärare. Hur han eller hon såg ut, pratade, deras rörelsemönster och sätt att förklara saker. I Habo är det många som minns Karin Livh som just sin första lärare. Och inte undra på det, Karin har varit klassföreståndare för ca 350 elever och 17 klasser. Det ska också läggas till alla elever som hon träffat när hon jobbat som resurs och vikarie. I mer än 40 år har hon verkat inom skolan och klar är hon ännu inte.

Karin växte upp i Nässjö och bodde där ute på landet en bit ifrån sin skola. Men inte tillräckligt långt bort för att ha rätt till skolskjuts. Så på promenaderna med sin kompis till och från skolan såddes fröet till att vilja bli lärare. Men den stora ”skulden” till att Karin blev lärare ska främst läggas på Karins första lärare. -”Vi hade en ung jättegullig fröken. Vi tyckte så mycket om henne och vi såg verkligen upp till henne”.

Vi gick där och fantiserade om att vi skulle bli stränga fröknar och lägga lappar i barnens skolbänkar som talade om att de var tvungna att städa sin bänk.

Men drivkraften att bli lärare för Karin vid den tidpunkten var inte möjligheterna att föra kunskap vidare eller kicken man får av att se när någon lär sig knäcka koden för läsning. Det var nåt helt annat som -”Vi gick där och fantiserade om att vi skulle bli stränga fröknar och lägga lappar i barnens skolbänkar som talade om att de var tvungna att städa sin bänk.”, berättar Karin glatt. Men nån vidare sträng lärare har Karin inte blivit, den där lappen har fortfarande inte lagts i någons bänk. Men ordning och reda är viktigt och att det ska finnas någon form av disciplin.

Karin studerade och tog sin lärarexamen i Jönköping 1976 men att det var just lågstadielärare som det skulle bli var inte helt givet. Funderingarna gick mellan att bli förskolelärare eller just lågstadielärare. För att komma in på ”Förskoleseminariet” som utbildningen för förskollärare hette behövde man ha spädbarnspraktik och praktik på ett dagis. Karin genomförde båda dessa praktiker men landade sen tillslut i att det ändå var lågstadielärare hon ville bli. Ett beslut hon aldrig ångrat.

Under tiden hon utbildar sig träffade hon också Ingemar, sin livskamrat och senare även man och pappa till deras två barn. Hennes första år efter utbildning jobbade hon som speciallärare i Gränna och pendlade då mellan Jönköping och Gränna. Sedan gick karriären vidare till Oxahagskolan i Jönköping där hon jobbade i 3 år. 1979 gick flyttlasset till Habo, och efter att de bott här ett år kände Karin och Ingemar att det kändes rätt så hon började söka jobb i Habo och fick tillslut ett på nu nedlagda skolan Gröne vägens skola. -”Det var tack vare en lärare, Birgitta Ström, som gick på mammaledighet och inte kom tillbaka till den tjänsten. Hon vidareutbildade sig till speciallärare efter ledigheten”, berättar Karin.

Två barn

1982 föddes sonen Gabriel och 1986 kom dottern Albertina. Att bli mamma tror Karin förändrade hennes syn på barn och utvecklade henne som lärare. -”Innan jag fick egna barn var jag övertygad om att jag visste allt om barnuppfostran. Men när man får egna barn får man en annan syn på det. Man lär sig att hantera barn på ett annat sätt. Att det inte alltid är och blir precis som jag vill.”.

Hon har jobbat på era skolor i Habo förutom Gröne vägen. Centralskolan (nuvarande Hagabodaskolan), Malmgården och nu hittar man Karin på Alléskolan. Att hon varit i skolvärlden en längre tid står klart när hon berättar att hon nyligen haft elever vars föräldrar också haft Karin som lärare. Och ett par av hennes tidigare elever är eller har varit kollegor så visst har även Karin precis som sin första lärare inspirerat er till läraryrket. Även hennes dotter studerar nu till lärare trots att hon länge var fast besluten att inte gå i sin mammas fotspår.

Idag är det viktigt att hänga med i samhällsutvecklingen och tekniken som utvecklas i rasande tempo.

Skolan har under Karins år förändrats på många punkter, ibland till det sämre men överlag är min känsla ändå att Karin tycker mycket blivit och blir bättre. Hon ser en stor skillnad på förkunskaperna hos nya elever idag. Tidigare fick hon börja förstaklass med en månad av att förbereda eleverna inför vad som kommer. Detta är något som inte längre behövs då detta jobb redan görs i förskoleklass. -”Idag är det viktigt att hänga med i samhällsutvecklingen och tekniken som utvecklas i rasande tempo. Och det är så stimulerande att jobba med barn för att det inte alltid blir som man planerat”. Och att Karin älskar sitt jobb är tydligt. -”Det är så roligt och man får verkligen en kick av att vara med och uppleva när barnen förstår ett samband och strategier i t ex matte”, förklarar Karin.

Att vara lärare innebär ett stort ansvar och en hel del hårt arbete under terminerna. 45,5 arbetstimmar ska veckan bestå av men ofta blir det mer än så för Karin. Speciellt senaste åren när dokumentationen blivit en allt större del av arbetsuppgifterna för en lärare. 2014 gick Ingemar hastigt och väldigt oväntat bort. Och även om saknaden självklart är stor och vissa dagar tyngre än ändra så vågar Karin hela tiden se framåt. Hon bestämde sig tidigt för att livet måste gå vidare.

Ett av Karins och Ingemars absolut största intressen var dansen (bugg). Detta är nåt som Karin forfarande har som ett stort intresse och hon åker gärna om tillfälle ges på dans. Annars är det hemmet och allt som det innefattar som tar större delen av hennes fritid, och hennes barn och barnbarn såklart. Totalt 5 barnbarn har det blivit så här långt plus ett bonus-”barnbarn” i form av den minst sagt livliga hunden Chips som hon ibland ”lånar”.

Text & Foto: Mattias Nilsson

Tagged in:
Share post with: