Det går ofta åt skogen…
Citatet ovan är lika fyndigt som talande. Det är en passande beskrivning av orientering som idrott men också Sara Wulffs beskrivning av hennes eget orienterande. Sara är ordförande i OK Gränsen och Magazine195 fick en pratstund med henne om sporten som oftast går åt skogen.
Många vuxna har nog tyvärr en på gränsen till traumatiserad bild av orientering. Allt för många minns idrottslektionerna i skolan där läraren gav eleverna varsin karta, skickade ut dem i skogen och önskade dem lycka till. I de flesta fall kom alla tillbaka.
”Det är synd att den bilden av orientering lever kvar. Idag när intresset för löpning är så stort och fler och fler springer trail (terräng) borde orientering vara perfekt. Du får springa i härlig terräng och du kan välja banor där du enbart springer på stig eller utmana dig med lite svårare orienteringsmoment. Jag tror att många vuxna skulle tycka om orientering om de bara vågade testa igen”, säger Sara Wulff.
Min upplevelse är att orientering som sport håller på att pånyttfödas. Genom att använda sig av ny teknik har sporten helt plötsligt blivit en rafflande TV-sport. Med proffsiga TV-produktioner och möjligheten att följa löparna i realtid tack vare GPS lockade årets VM rekordmånga till tv-sofforna. Många av dessa hade aldrig orienterat själva, aldrig varit i närheten av en orienteringstävling och definitivt aldrig tittat på en TV-sändning av orientering tidigare. Det har nog aldrig pratats så mycket orientering runt fikaborden på arbetsplatser runt om i landet.
”Årets VM var otroligt spännande och jag tror att det var bra för orienteringen som idrott. Det var många som satt bänkade och faktiskt fick upp ögonen för sporten och förhoppningsvis vågar testa själva”, säger Sara.
En sport för alla
Vi sitter i klubbstugan och pratar. Dagen innan drog höstens träningar igång med gemensam träning i Hökensås och det var återigen full fart i skogarna runt Habo. Sara är jämtlänningen som höll på med skidorientering som ung, tog ett uppehåll och 2012 landade i Habo med sin familj. Några år senare började hon med orientering i OK Gränsen och fick med sig sonen. Idag är de båda fast på orientering och sonen får nog räknas som klubbens mest aktiva.
”Båda barnen är med i kubben men äldsta sonen har verkligen fastnat för att tävla och åker på många tävlingar under säsongen. I styrelsen är vi en bra mix av unga, gamla och de som varit med länge eller är lite nyare i föreningen”.
Som många andra idrotter har orienteringen utvecklats mycket de senaste åren. Idag finns det flera olika klasser med varierande svårighetsgrad och längd. Allt för att så många som möjligt ska kunna hitta en klass som passar den egna förmågan och ambitionen.
Orientering förenar kropp och hjärna
”Det har definitivt gjort att det är lättare att prova på orientering men också enklare att hitta en utmaning som passar en själv. I orientering behöver du inte tävla mot andra som är lika gamla utan du kan välja den banan som passar dig. Jag kan bara ta mig själv som exempel. Jag skulle aldrig kunna mäta mig mot de som är i min ålder och har tävlat hela livet. Istället kan jag välja en bana som blir en lagom utmaning för mig, menar Sara.
Orientering förenar kropp och hjärna där båda måste samspela för att du ska kunna ta dig så snabbt som möjligt från kontroll till kontroll. Utmaningen ligger inte bara i att springa fort utan även rätt genom att läsa av kartan och göra så smarta vägval som möjligt. Med klasser för alla nivåer är orientering också sporten som samlar gammal som ung.
”Det är en väldigt bra gemenskap under en orienteringstävling. Allt från knattar till seniorer är tillsammans och delar upplevelsen och erfarenheter. Klassen för de som är 75 år brukar vara den största klassen så du kan verkligen hålla på med orientering hela livet. När man har sprungit sin bana sitter man ofta, gammal som ung, och diskuterar vilka vägval man har gjort”.
Engagerade ledare
Sara säger att de har märkt av ett uppsving de senaste åren. Kärntruppen av aktiva blir större och större och det kommer kontinuerligt nya barn, och en del vuxna, som vill prova på att hitta rätt i skogen. Orientering är på sätt och vis både en social och osocial sport. När du tävlar är du oftast ensam i skogen men gemenskapen är stor bland de aktiva i OK Gränsen. Sara berättar att de har gemensamma träningar men när de tränar orienteringsmomentet så är du på egen hand eller i par med någon mer erfaren.
”Vi har väldigt engagerade ledare och många yngre som driver på verksamheten just nu. De ordnar en mängd aktiviteter, är duktiga med barnen, ser dem och skapar en bra stämning i gruppen och hela föreningen. De har väldigt roligt tillsammans, vilket är nyckeln till att många fortsätter”.
OK Gränsen bildades 1949 och firar med andra ord 70 år i år. I föreningen finns verksamhet för orientering och skidor. Hur aktiv skidsektionen är beror till stor del på tillgången till snö och utan konstsnö så är förutsättningarna att tillhandahålla skidspår väldigt begränsade. Men tillbaka till 70-årsjubileumet, det måste firas, eller?
”Ja, absolut! Vi har redan haft en familjedag i våras när vi grillade och hade trevligt. I slutet på året kommer vi att ha en fest för medlemmar och speciellt inbjudna”.
Vill bli fler
När vi pratar om brist på snö är det lätt att tycka det var bättre förr, då vintrarna i princip alltid var vita och elljusspåren var fyllda av skidåkare. Men låt oss istället blicka framåt. Sara berättade tidigare att intresset för orientering ökar bland ungdomar men att de har svårare att nå vuxna. Men alla föräldrar som följer med sina barn till klubben erbjuds att själva testa på orientering och att engagera sig i klubben på olika sätt. Sara berättar att de har påbörjat ett arbete om vart klubben ska befinna sig om tio år.
”Vi vet att våra medlemmar är nöjda med vår verksamhet men vi vill framförallt bli fler. Både i den gruppen som tillhör kärngruppen som är väldigt aktiva och tävlar men också i den gruppen som kommer efter och som orienterar för att det är roligt och det är kul att vara med i OK Gränsen och våra aktiviteter. Vi vill bli fler som tävlar så att vi enklare kan få ihop stafettlag och kunna delta i de tävlingarna, även om vi deltar för att det är kul och inte för att vinna. Vi har även många medlemmar som inte tävlar så mycket men som sköter om vår stuga och våra spår samt arrangerar tipspromenader och det är också ett viktigt engagemang för klubbens framtid”.
Under 2019 arrangerade OK Gränsen två större tävlingar och tre mindre. Det är också något som man vill fortsätta att göra.
”Det är både roligt och en viktig inkomstkälla för oss. För vår verksamhet är det viktigt att vi har uppdaterade kartor, vilket är vår största kostnad. Vi har 65 kvadratkilometer kartområde där kartorna är av varierande kvalitet. Nästa år ska vi arrangera DM på Högamon och till dess behöver vi rita om de kartorna. Under DM räknar vi med cirka 700 startande”, avslutar Sara Wulff.
När vi lämnar klubbstugan fortsätter vi att prata på väg mot parkeringen. Vi pratar om utmaningar och möjligheter, gemenskapen på tävlingar, hur alla åldrar tävlar samtidigt och sitter och jämför vägval efteråt. Vi pratar också om det primitiva och det enkla som på nåt vis ramar in en orienteringstävling. Här finns sällan några klubbstugor med omklädningsrum och inomhusduschar. På orienteringstävlingar byter man om i skogen och duschar bakom en presenning. Tävlingarna genomförs i ur och skur och det är mer regel än undantag att du blir skitig och kanske har du fått nåt sår under ditt lopp när du kryssar mellan träd och buskar. Kan det vara så att det är det lite primitiva som i slutändan kommer att locka fler till orienteringen. Kanske är det det som vi i vår moderna, stressiga och uppkopplade vardag faktiskt behöver ha mer av. Kanske är det dags för dig att testa själv…
Text: Niklas Bohman
Foto: Mari Widetoft
Comments are closed