Vad är jul egentligen? Julfirandet är en tradition med mycket gamla historiska rötter. Det är en av de största kristna högtiderna och firas till minne av Jesu födelse. Den kristna julen ersatte en hednisk högtid som romarna och den fornnordiska religionen firade i anslutning till vintersolståndet.
Det råder oenighet om vilken dag som Jesus föddes. Så varför den 25:e december? Det verkar inte vara någon som vet. Datumet saknar grund i evangelierna.
Att det är jultomten som delar ut julklapparna är ingen gammal tradition och det var under slutet av 1800-talet som den moderna tomten med röda kläder och vitt skägg började ta form. Under 1930-talet blev jultomten en kändis när han för första gången kommersialiserades i en Coca Cola-reklam.
Traditionen med julgran är inte svensk från början. Den kommer från Tyskland där den började på 1400-talet. Julgranen började dyka upp i svenska adelshem under 1700-talet. Förr i tiden ansågs gröna grenar skydda mot onda andar. Därför var det lämpligt i juletid att på olika sätt dekorera med granar och granris.
Julen räknas som den främsta familjehögtiden i Sverige, men den kan vara väldigt stressande för många människor. Dagens nya familjekonstellationer ser numera annorlunda ut och det kan vara svårt att fira jul som en kärnfamilj. Barn med skilda föräldrar får ofta fira jul två gånger – en gång på julafton hos den ena föräldern och ytterligare en gång innan eller efter julen hos den andra föräldern. För familjer med bonusbarn kan högtiden dessutom vara rätt kostsam när alla ska få julklappar.
Det finns en Facebook-sida som heter Vi Som Hatar Julen. Jag är inte medlem där men jag läser några inlägg ibland och småler igenkännande och lite skämmigt. Jag hatar egentligen inte julen längre. Jag tycker bara riktigt illa om jultvånget. Med krav på julklappar åt alla, krav på särskild julmat, krav på julfint och traditioner, krav på att samlas även om man resten av året knappt bryr sig om varandra. Själv vill jag bara hoppa över hela ”stress- helgen”. Och det hjälper inte att jag, i mitt jobb, är omringad av kvinnor som alltid har
gillat julen. Kvinnor som börjar sjunga julsånger i november, pyntar och fixar och ser fram emot helgen när hela familjen samlas.
Ni kanske undrar vad julen har gjort mig? En kväll för väldigt, väldigt många år sedan kom mamma och lilla jag hem från en hälsovecka vid havet. Som barn behövde jag regelbundet andas havsluften för att lindra min astma. Mina föräldrar var osams just då. Men medan jag och mamma var iväg så hade pappa (vad jag förmodar var ett försök att visa vit flagg) inrett julkrubban och tagit fram den fula plastgranen. Utan ett ord gick mamma bara rakt upp för trappan till sitt sovrum och jag följde efter henne. Det blev inget julfirandet.
Året efter dog hon av en hjärntumör. Jag var nio år och jag förklarade krig mot jul och alla andra traditioner. Det blev så fast förankrat i mig att om inte mina barn hade haft farmödrar så hade de förmodligen aldrig firat jul som små.
Men för snart två år sedan förlorade jag mitt livslånga krig då Livet gav mig den käraste julklapp man kan önska sig – nämligen mitt första barnbarn. På självaste juldagen! Och det är väl ytterst det jul handlar om, kärlek till ett barn, till varandra, till livet.
I år har jag t.o.m. beställt röda gardiner. Ho ho ho!
/Grinch-Christiane
”Darkness cannot drive out darkness; only light can do that. Hate cannot drive out hate; only love can do that.”
Comments are closed