Magazine195

Vilka gemensamma egenskaper har du och Penselkillen, är ni ”samma” person?

Ja, eller vi känner åtminstone varandra väldigt väl. Penselkillen kom till i smyg när jag kände att jag ville använda Instagram som en dagbok för mina målningar men samtidigt inte marinera mitt vanliga konto med dem. Det var aldrig hemligt, men jag berättade heller inte för någon att Penselkillen fanns, men plötsligt började jag få lite följare. Men om jag ska prata om Penselkillens egenskaper, så får det bli i tredjeperson; han lägger ut bilder, ibland när de knappt hunnit torka, ibland när han inte ens är nöjd med dem, men också ibland, när zodiaken står helt rätt och allt känns ”fine and dandy”. Penselkillen är inte kommersiell – många bilder är bara objekt såsom pennor och penslar han målat av för sitt eget höga nöjes skull.

Kreativitet – är det en process eller något instinktivt?

En Art Director jag jobbade med en gång i tiden sa (om kreativitet) ”Det är mer transpiration än inspiration”. Och ibland är det nog så. Det handlar kanske om ett förhållningssätt till världen, vardagen och yrkeslivet. Jag har ett yrke i vilket man behöver vara det man kallar kreativ, och det är nog något man får öva upp – att tänka på problemlösning i andra banor och utanför boxen, än bara det förutsägbara traditionella. Ibland undrar jag – varför tänkte jag inte såhär direkt? Men det ingår att vända på alla stenar, eller så många man nu orkar vända på. Jag antar att kreativitet ofta handlar om att hitta alternativa sätt att förklara något.

När och varför började du måla?

Ända sedan jag var liten pojk har jag gillat att teckna och måla – jag satt timtal hos min dagmamma och gjorde teckningar, var klassens ”konstnär” i skolan, och det var nog mer än bildlektionerna som ägnades åt att rita i skolan. Under studenttiden ritade jag bilder till Studentkårens tidning och gjorde karikatyrer åt Jönköpings Posten. Sen har jag alltid haft jobb som i någon mån inneburit att jag haft nytta av att kunna illustrera. För några år sedan tog jag upp akvarellmåleriet igen och kommer fortsätta med det så länge jag kan hålla i en pensel. Ju mer man målar desto mer upptäcker man att man inte kan, haha. Jag håller även lite nybörjarkurser i Akvarell på Folkuniversitetet i Jönköping. Det är roligt att måla i grupp och se hur otroligt olika det kan bli trots att man använder samma färger och papper. Alla har sin egen ”touch”, och det gillar jag.

Vad fyller din konst för funktion?

Egentligen målar jag bara för min egen skull – så det är nog mest funktionen av någon sorts tillfredsställelse, jag tror att man ser på mina motiv att jag inte direkt jobbar så kommersiellt. Samtidigt postar jag ju mina bilder titt som tätt på Instagram, och då är det väl inte bara för min egen skull – och det är klart att det är roligt att visa upp vad man målat. När jag målar försvinner tid och rum en gnutta – och något av det vackraste jag vet är att se akvarellfärg innan den har torkat, den har så fin lyster då. Det är nog min terapi att måla – och det är väl en bra funktion.

Hur börjar en tavla? Växer den fram eller fastnar bilden?

Svårt att säga. Jag vet aldrig vad nästa bild kommer bli. Men om jag hittar något som är intressant eller roligt att måla så gör jag gärna flera varianter, och längs vägen så kommer jag på nya. Jag jobbar gärna med ett eller flera referensfoton. Men det är sällan det handlar om ett snyggt foto – snarare ”åh vilken fin skugga, den vill jag måla”. Så jag antar att det jag tillslut visar upp, eller ramar in är något som ofta växt fram.

Söker du bilden – eller kommer den när du vandrar, går eller kör bil?

Jag målar ofta samma motiv flera gånger, och plötsligt kan det ta en helt annan vändning, idéer som föds när jag är ute och cyklar eller kör bil. För ett tag sedan var jag lite fascinerad över traktorägg – eller ensilage som det nog heter på riktigt. Så efter att ha tagit lite referensbilder på fält med hundratals vita cylindrar, och gjort ett par målningar på det började jag tänka på den klassiska bilden på ett UFO som suger upp en ko – i tron om att ”kidnappa” intelligent liv, inget ont om kor och deras intellekt, men det är lite roligt tycker jag. Och då började jag tänka – om de suger upp en ensilage-bal istället – vad skulle hända då? Vad förvånade marsianerna skulle bli då, haha. Så ju mer jag tänker på ett motiv, eller företeelse – desto fler alternativa varianter uppstår. För man vet aldrig var det undermedvetna kommer upp med.

Hur väljer du motiv? Något favoritmotiv? Varför?

Jag gillar det lite rostiga, vindpinade och nedgångna – det har helt enkelt mer att berätta. Det är nog därför jag är så glad i att måla gamla fabriksmiljöer, fallfärdiga ruckel och annat som inte är perfekt. Eller det är ju perfekt för mig. Det ger utrymme att drulla runt med färgen, spilla och sånt – och det gör bilder mer spännande och tillför lite nerv. Jag vill bli bättre på det där nonchalanta sättet att måla – tvekar man när man målar så syns det.

Utgår du från verklighet eller bild?

Ser jag en fin skugga på ett hus eller något annat som kittlar målarsuget så fotar jag direkt av det med mobilen. Jag utgår ofta från bilder jag tagit, eller målar av det jag ser framför mig. Det som är roligt med måleri är ju att man kan ta sig friheter, såsom att flytta eller ta bort ett träd, eller varför inte måla Domsands småbåtshamn med piratflaggor på alla segelbåtar och en massa Bonobo-apor som dräller runt på bryggorna? Det kan bli ett roligare motiv då. Dock kan det vara svårt när man har ett referensfoto framför sig – något inom en vill göra allt korrekt, även om man vet att det blir lite tråkigare då.

Blir du nöjd när du är klar?

Inte jätteofta, jag är själv min största kritiker. Jag tycker ofta jag borde gjort det bättre, noggrannare, mer spontant eller att jag överarbetat bilden. Alltid är det något. Men ibland är man stolt som en tupp. Ibland blir arket man testat färg på bäst, det är nog för man inte tänker så mycket när man testar färgerna och då blir det så fina blandningar. Annars är tipset för den som känner ångest inför det vita papperet: Måla på och tänk inte för mycket! Du ska ha en rolig stund, resan är målet – och du gör det inte för att du ska rama in och ge bort till någon, utan för din egen skull. Då släpper pressen och du målar mer avslappnat. Och voila! resultatet blir bättre.

Du målar inte bara med pensel utan även med ord. Skriva och illustrera en egen bok?

Jag gillar att vrida, vända och bända på ord och har väl ”begåvats” med någon sorts ordvits-talang, eller pappahumor som det också kallas. När jag postar en bild på Instagram så söker jag ofta någon rolig koppling för att krydda anrättningen, men jag gör det inte lätt för mig då jag skriver på engelska – och att vara lustig på ett annat språk är svårare än att vara det på sitt modersmål. Bok? Ja, jag har sedan länge en idé om en barnbok jag skulle vilja skriva och illustrera – vi får väl se om den någon gång kommer se dagens ljus. Som det känns nu får det nog bli ett projekt för mina barnbarn.

Text: Christiane PETIT
Foto: Mari Widetoft

Faktaruta
Niklas Widell är 43 år och har två döttrar tillsammans med sambon Maria. Han jobbar som UI-Designer (User Interface Designer) på Husqvarna Group och cyklar mycket.

Favoritfärg: Oavgjort mellan Quinacridone Gold och Prussian Blue aka Berlinerblått.