Att följa med in i någons hem, när de öppnar upp sin dörr för obekanta är lite ovant för mig. Ett hem är så privat. Personligen skulle jag ha svårt att låta någon okänd kliva in hos mig och fråga om mina färgval, mina förvaringslösningar, mina inspirationskällor. För att sedan återberätta för hela läsarkretsen. Men turligt nog är inte alla lika ”hemblyga” som jag.

Jag frågar Louise Petersson i Bankeryd hur det känns att låta helt okända människor få insyn i deras hem. ”Jag tycker attdet ska bli spännande att släppa in er och läsarna i mitt hem, men jag är kanske ändå lite nervös”, svarar hon och hennes pigga hasselnötsbruna ögon ler.

Det finns hem – och så finns det mysiga hem där man på något sätt hittar sin plats direkt, i detta fall en fin grön stol vid det gamla matsalsbordet – en kär möbel som fått följa med flera flytten.

”Jag skulle nog säga att vårt hem representerar delar ifrån oss alla”.

På kylskåpsdörren ser jag ettkort med orden LIVE, LOVE, LAUGH och de känns så rätt här. Hade jag fått välja ett till ord för att representera Louise efter vårt samtal, hade jag även skrivit NOW. För Louise är här och nu, hon följer tillexempel årstiderna och tar in naturen i hemmet. Hon har ingen favorit för varje säsong är som en ny start, man får byta kläder, skaffa nya växter, plocka bär eller svamp, göra buketter med blommor eller kvistar.

Louise har alltid gillat inredning även om hon kanske höll på mycket mer innan hon fick barnen. Nu är hennes fokus och prioriteringar på ett helt annat ställe. Men när tiden och orken finns så fixar hon gärna hemma. Att kombinera jobb, hem och aktiviteterna för en aktiv nioåring, Ossian och en pigg sexåring, Milon kräver en del planering. Ossian har en medfödd skada som gör att han får sitta i rullstol. Det enda som påminner om det är den fina trärampen utanför huset och ett pojkrum på nedre våningen.

Louise svarar lugnt och enkelt på alla mina frågor. Samma lugn som känns i huset och inredningen. Lugnt, enkelt och personligt. Det är en behaglig blandning av loppisfynd, egna alster och möbelbutiksinköp. Vad det är för märke spelar mindre roll, det viktigaste är att husets inneboende tycker om det.

”Jag skulle nog säga att vårt hem representerar delar ifrån oss alla. Jag uppskattar och gillar många olika stilar och kan verkligen beundra hem som är väldigt olikt vårt. Men jag trivs med stilen vi valt för vårt hem. Jag har alltid gillat inredning och bytt stilar många gånger men har nog landat i vad jag gillar. När jag kommer hem till andra får jag inte känslan av att jag vill ändra något. Jag tycker att det är charmen, att alla tycker olika och har hittat sin stil i sitt hem.”

År 2011 flyttade paret från Göteborg och köpte samtidigt ett 40-tals hus som var ett stort renoveringsobjekt. Sedan dess har de konstant haft olika projekt. Andreas älskar att ha projekt! Just nu ska de göra klart carporten.

Det är viktigt att trivas i sitt hem men attsamla på materiella saker, dyra möbler och ägodelar är inte viktigt. De satsar hellre på att samla minnen tillsammans med barnen. Louise är tacksam över att ha förmånen att resa och upptäcka nya platser, nya kulturer, nya smaker.

”När barnen blir stora kommer de ihåg vad vi har upplevt tillsammans och inte vad vi hade för märke på kläderna eller möblerna.”

Ihop med sina tre talangfulla kompanjoner driver Louise Skapa Bankeryd. Ett underbart namn tycker jag, det säger allt och samtidigt inte. Ordet beskriver inte självklart vilket skapande det handlar om. Många tittar in och frågar om de sysslar med inredning men Skapa är en frisörsalong.

Louise berättar att hon får ut sitt kreativa behov på jobbet. Hon får otroligt mycket inspiration ifrån att träffa så många olika människor och plocka fram det vackra ur varje kund.

”Jag blir alltid glad av andra glada människor jag möter, min familj och mina vänner”.


”Hår och kläder samt inredning går faktiskt många gånger hand i hand. Jag är så glad att jag fick möjligheten att starta Skapa Bankeryd år 2014 med mina tre underbara kompanjoner! Vi är fyra väldigtolika individer men vi passar otroligt braihop.Vi har verkligen roligt på jobbet.”

Jag undrar var hon får sin energi ifrån. ”Jag blir alltid glad av andra glada människor jag möter, min familj och mina vänner. Och så samlar jag på kraft under stunder ute i denunderbara naturen runt om mitt hem.”

På vägen ut, (för det kom en stund när alla mina frågor blev besvarade och jag måste lämna min sköna gröna stol) ser jag en liten tavla: ”Nothing is impossible”. En devis jag är övertygad om att Louise lever efter. #

Text: Christiane Petit
Foto: Mari Widetoft

Share post with: