Magazine195

De flesta människor vill vara älskade, uppskattade, hörda och förstådda. Men förr eller senare händer det att vi sårar eller blir sårade, på ett eller annat sätt, fysiskt eller psykiskt, medvetet eller utan intention. Vi lever alla i relationer. Och vi är alla mänskliga. Så ofrånkomligen kommer vi att såra varandra, göra varandra besvikna och ledsna.

I mitt jobb som coach har jag träffat människor som inte kunnat förlåta sitt ex, sina
föräldrar eller före detta vänner. Inombords är de upptagna av det som hänt i det för-
flutna och kan inte lämna och gå vidare. Min uppfattning är att de missuppfattat vad
förlåtelsen innebär, den handlar inte om den andra personen. Den handlar om den som
inte kan/vill förlåta. Att förlåta innebär inte att vi går tillbaka och suddar bort det som varit – det handlar om att titta framåt för att kunna vara tillfreds med sitt liv. Förlåtelse handlar om acceptans och harmoni och tar udden av det smärtsamma. Det möjliggör läkningsprocessen.

Kanske tror du att du kan ge igen och hämnas genom att inte förlåta? Men tänk om föremålet för dina negativa känslor inte påverkas alls? Tänk dig att du grubblar och minns gång på gång alla dessa mörka, kalla oförrätter samtidigt som ditt hatobjekt helt ovetandes och oberört lever sitt liv i glädje. Vem är vinnaren då? Vem är det som har låst in sig i mörkret? Ja, det är ju faktiskt du som upplever det du önskar att hen ska få uppleva. Och personen som sårat dig fortsätter att påverka dig men du har inget in- flytande på hennes välbehag.

Förlåtelse är inte till för den som sårat dig. Det handlar inte alls om att acceptera den andra personens beteende. Det är en nöd- vändighet för ditt välmående och ett sätt att förbättra ditt liv. När vi förlåter tillåter vi oss själva att släppa både hatet mot männis- kor som gjort oss illa, och blytunga offerkoftan som vi svept runt våra axlar. Och vem vet, det som skedde kanske inte menades illa men det blev ett missförstånd?

Måste man verkligen förlåta allt? Ingen kan kräva att bli förlåten och förlåtelsen är någonting som man blir färdig för när den tiden är kommen. Det är inte lätt att glömma och förlåta och den vi är hårdast mot är ofta oss själva. Det är svårt att vara lycklig om man går runt och är ångerfull, ledsen, bitter eller arg. Innan du kan förlåta någon annan måste du förlåta dig själv, det gäller att inse att du bara är mänsklig – och alla vi människor felar.

Christiane driver Lustfyllt i Munkaskog och är diplomerad samtalscoach i Psykosyntes.

Att förlåta sig själv handlar om att först ta ansvar och sedan lägga upp en handlingsplan för förändring av det vi inte vill ha i vårt liv, oavsett om det är vi som är orsaken eller den som drabbats. Handlingsplan låter svårt och det behöver inte vara. När vi fokuserar på det vi vill ha mer av tar vi avstånd från det vi inte vill ha kvar. Vi kan välja våra tankar. Vi kan välja våra känslor.

Att förlåta är en mycket kraftfull handling som har sina rötter i kärlek. Många konflikter på alla nivåer har sitt ursprung i oförmåga till förlåtelse. Att förlåta är en kärlekshandling. Och den bästa presenten till andra och till oss själva (årets julklapp?) är kärlek.

God Jul! /Christiane Petit