Magazine195

Hej Efwa, vill du berätta hur du började sy?

Jag har sytt så länge jag kan minnas. Jag började som många andra att sy till mina dockor och Barbie. Både mormor och mamma har alltid sytt, så en symaskin hörde så att säga till basutrustningen i mitt hem.

Min största inspiration till att börja sy mina kläder fick jag av mina textillärare i högstadiet. Förutom textilslöjden hade jag “sy modekläder” som fritt valt arbete och båda mina lärare inspirerade mig till att fortsätta att sy mina egna kläder.
Under hela tonårstiden så sydde jag och sydde om kläder gång på gång för att passa mig. Efter en period med lite mindre sömnad flyttade jag till Stockholm för att börja jobba på en förskola och för min första lön köpte jag en symaskin och fortsatte att sy lite från och till.

Efter ett år i Stockholm flyttade jag tillbaka till Jönköpingstrakten där jag påbörjade en textilutbildning. I utbildningen ingick både sömnad, mönsterkonstruktion, modeteckning, vävning, materiallära och mycket mer. Jag gjorde mönster både för att sy egna kläder men gjorde även personligt anpassade mönster till vänner som önskade sy egna kläder.

När jag fick barn började jag så även att sy till dem och jag tyckte det dessutom var roligt att mina barn bar kläder som ingen annan hade. Redan på 80-talet fanns det mönsterböcker att låna på biblioteket och jag köpte även mönstertidningar för både barn- och vuxenkläder och började att rita av dessa. Även om jag hade kunskapen att konstruera mina egna mönster tyckte jag att det tog lite för lång tid och ritade hellre av från böcker och tidningar.

”Numera så syr jag 95% av mina egna kläder
och syr även om kläder jag köpt på
second hand”

I mitten av 80-talet blev jag kontaktad av ett studieförbund för att de ville starta sykurser på den ort jag då bodde på. Och trots att jag var 22 år insåg jag att jag hade tillräckligt med kunskap för att lära ut. Under några år hade jag traditionella sykurser med träffar en gång i veckan. Men när min barnaskara växte (jag har fem barn) räckte inte tiden riktigt till för att jobba borta på kvällarna.

Under en period på 90-talet sydde jag även kläder på beställning och då gjorde jag mönster till de plaggen, ofta efter att jag fått se en bild på ett “önskeplagg”. Jag sydde både hela garderober, bal- bröllops- och brudklänningar.
Numera så syr jag 95% av mina kläder och syr även om kläder jag köpt på second hand.

Att sy, är det som att måla? Kan ett plagg bli något annat än du hade planerat från början? Ser du det färdigt i ditt huvud eller växer det fram under sax och nål?

När jag väl bestämt vilket plagg jag ska sy och klippt till de olika delarna så blir det som planerat. Men ett tyg som från början kanske var tänkt till ett visst plagg kan bli till något helt annat. Många tyger i min privata samling har dessutom funnits där ett tag och rätt som det är ”berättar tyget” vad det vill bli. Att kunna sy plagg som ingen annan har är en härlig upplevelse.

Oftast har en kreativ person flera färdigheter, på vilka andra sätt uttrycker du din konstnärlighet? Var hittar du din inspiration?

Jag har så länge som jag kan minnas provat många olika textilier och även andra tekniker. Förutom att sy kläder är jag mycket intresserad av att sticka. Jag stickar lite varje dag och numera är det mest som avkoppling även om jag förstås tänker ut att plaggen jag stickar ska passa till det jag sytt.

Ni har bott några år i Södra Frankrike. Hur har tiden där influerat dig?

När vi flyttade till Frankrike så var tanken att jag skulle väva trasmattor så både vävstol och mattrasor var med i flytten. Väl på plats så blev det istället så att jag stickade och började sy mer kläder. Jag hade förstås även tagit med både min garn- och tygsamling plus symaskiner så steget till att börja sy mer var inte så långt. Jag insåg efter ett tag att jag inte skulle börja väva och flyttade bort vävstolen och inredde en ganska stor syateljé istället. Ytterligare en anledning till att jag började sy mer intensivt var att jag hittade mycket fina tyger på tygmarknaden i staden där vi bodde.

Det är många (framförallt kvinnor?) som står framför sin överfulla garderob och tänker ”jag har ingenting att ha på mig!”. Hur kan man kostnadseffektivt planera sin garderob?

Jag tycker att det är viktigt att då och då gå igenom sin garderob och verkligen känna efter om ett plagg är något jag vill ha på mig. Jag har gått igenom Mari Kondos process och hon rekommenderar att man tar ut alla kläder och lägger i en hög på t.ex. sängen för att sedan ta ett plagg i taget och känna efter om det ger glädje. Processen ska gå ganska snabbt och när allt som inte kändes rätt lämnat garderoben blir det enklare att klä sig varje dag.

Jag går igenom min garderob regelbundet och även om jag syr de flesta av mina kläder själv lämnar jag bort det som inte längre ger mig glädje. Ett tips är också att tänka i outfits när du köper eller syr kläder. Du har kanske fem kjolar men inget som passar till. Då är det bra att planera inköpen till att vara toppar/ överdelar som passar till just de kjolarna. Enfärgade kläder är också oftast enklare att kombinera på flera sätt än plagg som är färgglada eller mönstrade. Att kombinera nya plagg med det du redan har ger större variation och en känsla av att ha mycket att välja på när du öppnar garderoben.

Jag tackar Efwa för att hon tog sig tid till att svara på mina nyfikna frågor. Det kliar lite i fingrarna och jag funderar på att damma av symaskinen. Många drömmer om att kunna skapa sin egna unika stil. Men bara vissa kan konsten att designa och sy sina egna kläder. Och jag tänker att, i vår kroppsfixerade värld, kunna sy något eget måste göra under för en bra kropps-acceptans. Att prova femtioelva par byxor i butiken utan att hitta några som sitter bra, kan lätt få mig att tänka att det är fel på min kropp. Syr man själv är det bara mönsterkonstruktionen som måste justeras, inte min stuss.

Text: Christiane Petit
Foto: Mari Widetoft