I höstens Hemma-hos-reportage har vi haft glädjen att få stifta bekantskap med Björn, Gunilla och Chili på deras magiska lilla gård, Lyckorna, alldeles in intill Risbrodammen. Med stor passion och med hjälp av Gunillas skaparglöd har paret lyckats skapa ett hem som har allt på sina 80 kvm boyta. Här finns ro, inspiration och en stor portion humor. Här finns lycka.

Det är 5 år sedan drömmen om huset vid sjön och ett liv på landet blev verklighet. Man hade då endast ett hemmavarande barn kvar i den mer än dubbelt så stora villan i Vätterbranten i Habo och tvekade därför inte en sekund på det betydligt mindre huset i Drottningstorp.

”Mmmm det blir bra”

När man får se bilder på hur huset såg ut vid tidpunkten när paret bestämde sig för att slå till är det så man häpnar. Det är en känsla som även Björn känner igen sig i…

Redan vid entrén mumlade Gunilla nöjt; ”Mmmm, det blir bra” medan Björn stod som ett frågetecken i det som till synes inte var annat än en stuga med stort renoveringsbehov. Gunilla såg något helt annat, nämligen ett hem fyllt av möjligheter som dessutom hade sjöutsikt från vartenda fönster.

Men Björn som har all tillit och tro till sin fru tvivlade inte på att detta kunde bli något utöver det vanliga. ”Det du gör blir ju alltid bra” säger Björn och ler åt sin Gunilla som ler tillbaka och börjar sedan berätta roliga anekdoter från deras 35 år långa äktenskap.

Det är tydligt hur detta par kompletterar varandra. Gunilla sprudlar av idéer och Björn försöker realisera i den mån det är möjligt, alternativt bromsa för att hinna avsluta alla projekt.

Projekt ”Drömhem” startar

Med lite vind i seglen visade det sig att två mycket erfarna möbel- och inredningssnickare fanns på orten redo att anta Gunillas utmaningar om större ytor och utsökt designade detaljer. Projekt ”Drömhem” var igång och för Björn fanns inget annat val än att ”hänga med i svängarna”. Köket öppnades upp mitt i huset och inreddes med bänkskivor i betong och ett gediget trägolv. Betongen fläckas fort och golvet repas lätt vilket ger köket exakt den patina Björn och Gunilla älskar.

”Det ska synas att vi lever i huset”, reflekterar Gunilla. Man valde öppna kökshyllor som fylldes med italiensk vacker keramik i form av skålar, assietter och kaffekoppar som inhandlats under familjens alla resor till Toscana.

Vidare tog Björn bort alla garderober då detta är något av det fulaste han vet. Med stort engagemang letade han istället upp gamla, massiva spegeldörrar på loppisar och antikmässor. Dörrarna passades sedan in i skrymslen som fick bli fin förvaring. Husets enda badrum renoverades smart med frostad skjutdörr i glas för att kunna dölja tvättstuga såväl som agera stänkskydd vid duschen, vilket känns genomtänkt i både stil och funktion. Tvättstället har fått en skål av granit som skapar en lyxig känsla för hela utrymmet.

 

Där det finns ljus finns det värme

Trots att Gunilla som både har pondus, charm och via sitt yrke (som Diakon) lär sig hantera olika möten med människor är det inte alltid lätt att få sin vilja igenom. Eldstaden i vardagsrummet fick se prov på hur Gunillas nytänkande fick mothugg av hantverkarna som då fanns verksamma i huset. Eldstaden skulle bli matt och slät i betong – men det var då rakt inte vad hantverkarna hade tänkt sig. Men med hjälp av Björns ”försäljarcharm” blev jobbet till slut utfört enligt Gunillas plan. Resultatet blev bländande stilsäkert mot det ruffa trägolvet och den mäktiga vita flygel som står placerad mitt i rummet.

Här tänds eldstaden tillsammans med mängder av ljus medan Gunilla spelar vackert sittandes vid flygeln. Chili vilar rofyllt på golvet. ”Detta är det bästa jag vet”, säger Björn, medan han fortsätter tända ljus i rummet till tonerna av Ted Gärdestads – ”För kärlekens skull” och vyn av den spegelblanka sjön tar sig ända in i rummet genom den gläntande altandörren.

”Saker är saker, det kan man köpa nya”

Känslan är ljuvlig när man är hemma hos familjen Vackmyr. Det är vackra saker, växter och stilleben överallt. Var sak har sin plats och hemmet är otroligt stilfullt. Att Gunilla är lite av en ”saksamlare” är ingen hemlighet och det är rena turen att den lilla gården försetts med både ”Cesarstugan”, ”Lilla stugan” och ”Boa”, så att alla saker som ”gjort sitt” har någonstans att ta vägen.

Det har gå så långt att vi har en återkommande loppis här varje år

Björn skrattar och utbrister; ”det har gå så långt att vi har en återkommande loppis här varje år”. ”Ja, med våffelservering”, fyller Gunilla i och jag kan inte annat än förväntansfullt se fram emot nästa loppis här i Lyckorna. Saker flyttar in och saker flyttar ut men det finns en pjäs för dem var de håller extra hårt i. För Gunilla är det en vacker Madonna placerad framför flygeln och för Björn, en ram med ett budskap Gunilla skapat själv åt sin make. Ramen hänger mitt i köksfönstret och ramar på så vis in den vackra sjön utanför. Den ramar även in en annan viktig detalj; ”höstens projekt”! Ute mot vattnet håller ett trädäck på att skapas – för att komma närmare vattnet och givetvis ge Gunilla ytterligare plats att inreda.

Alla sagor har ett slut

Timmarna flyger iväg på Lyckorna i Drottningstorp och det börjar skymma när vi sitter ute på den stora altanen mot sjön. Tallarna speglas likt ett konstverk mot det blanka mörka vattnet och kluckande ljud hörs i bakgrunden från en förbipasserande roddbåt. ”På hösten flyger fåglarna iväg och båtarna ställs in”, säger Gunilla med visst vemod i rösten. Men vemodet ändras snabbt till förväntan när hon inser att oktober är nära. Då är det dags för julpynt. Såklart är julen viktig för en konstnärssjäl med så mycket skaparglädje och passion för handarbete som Gunilla har.

När vi lämnar gården är det nästintill helt mörkt i höstkvällen. Gården lyses upp av tusentals lampor likt en stjärnhimmel och jag kan inte annat än att känna att denna familj och denna magiska plats måste jag besöka igen… #

Text: Lizette Fäger
Foto: Mari Widetoft

Tagged in:
Share post with: